Publicerad:
Intervju av Cilla och Carina, Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) Sydöst
När vi svänger in på grusvägen utanför Söderköping möts vi av ett lugn som känns långt från vardagens stress. Sommaren har tagit grepp om landskapet och trädgården runt huset sjuder av liv.
Daniel och Anna är redan i gång med arbetet utomhus när vi kommer. Här odlas både snittblommor och olika grödor. Med jord på händerna och ett varmt leende välkomnar de oss in i sin värld. Sonen Elis är på förskolan, bara några hus bort, och storasyster Signe är inte hemma. Vi slår oss ner i skuggan i trädgården med en kopp kaffe.
Stämningen är avslappnad och välkomnande. Skratten kommer ofta och lätt. Anna och Daniel beskriver sig själva som lösningsfokuserade och positiva människor, något som märks tydligt genom hela samtalet.
Samtidigt finns det stunder då allvaret kommer nära. Särskilt när de berättar om Elis första tid i livet. Då stannar orden ibland upp och känslorna blir påtagliga. Trots att snart sex år har gått är det tydligt att den första tiden efter sonens födelse fortfarande lämnat avtryck.
Det är också här någonstans berättelsen om Söderköping OCR börjar.
I dag är familjen arrangörer bakom hinderbaneloppet som lockar hundratals deltagare och där hela överskottet går till forskning om Prader-Willis syndrom (PWS), den sällsynta diagnos som Elis lever med.